Nytt år nya möjligheter

Nyårskrönika 2019

Så var vi på sista dagen för 2019, och då ska man komma på vad som hände detta år, vi tar fram almanackan och ser helt enkelt efter.

Förutom det vanliga med jobb och träningar och tävlingar under året som vanligt, så var det verkligen upp och ner hela året med allt möjligt.

Våren 2019 som sagt var kom mycket snö och vi satte dit en vinst i första omgången i eliten för ponny med ett rookie gäng, helt fantastiskt jobbat, är så roligt och se när alla drar släden åt samma håll.

Vi var faktiskt en sväng ner till Göteborg och såg lite hästhoppning och bodde lyxigt, hela Göteborg var på spänn när 6 norrläningar anlände😘

I april tog vi det tuffaste beslut på mycket länge gällande när man ska ta bort en häst, Mr Arne fick lämna oss, fortfarande känner man lite i hjärtat då han var en sån stor personlighet, men skador är skit till slut. 

Vi lyckades även 2019 att kvala vårat ponnyelitlag ner till Strömsholm och vilken upplevelser det blev för alla inblandade, vi tog en hedrande 9:e plats och alla var nöjda och glada över äventyret, nu ska vi satsa inför 2020 års elit både för ponny och häst, då häst även klarade sig kvar i eliten 2019.

I maj tog vi beslut och startar upp bebis 2020 med kakan och hon är nu med föl som är hel syskon med hennes förra son Ulf.

I Juni operade vi bort en fettknöl på Mindy för den var på så dåligt ställe, själva operation gick bra och även läkningen, men efter vi tog stygnen började hon då och då visa feber, illamående, smärta så det blev många turer under sommaren till Vet. till slut kom dem på att när hon tar i för mycket så drar det i stygnen som är inne i kroppen (typ 200 st) och då får hon sån smärta så hon tror att hon är sjuk och även vi. Men med husarrest i 1 månade så är hon sig själv nu.

Det blev ingen resa på vår/sommaren detta år, då Mona skulle dra lite tänder och vi visste inte om hennes Trigiminus nerv skulle få fnatt, som tur var så gick det bra och faktiskt så är det även i nuläget ganska lugn det är skönt

Föreningen hade 40 års jubileum i Juli med största startfältet i norrland. Vi hade verkligen lagt manken till gällande både klasser, rosetter, täcken, jippon runt omkring, saker för barnen och göra och det blev en jättesucce.

Och det tackar vi funktionärerna, dem tävlande ekipagen och allt folk som ställde upp även om man inte tävlade just för våran tävling, det kan man väl säga är ett gott omdöme om våran lilla klubb helt enkelt. Nu ska vi bestämma om 2020 blir en stortävling där vi hyra en anläggning igen, eller om det blir hemma tävling, vi har ingen brådska denna gång då det "bara" är en tävling nästa år.

Men vi har nog tänkt gör den lite häftig ändå 😎🤪🤩 vi har döpt den till The pink jump year, det säger väl det mesta kan jag tycka.

Gällande våra egna ponnier i stallet så har dem visat framfötterna fint under året, inte så mycket skador och det underlättar ju hela tränade och tävlande till 100 %

Brumis har hunnit med 3 ggr att skena med tyglar och grimmskaft runt bakbenen så det är ju inte ultimat kan man tycka, så nu rids hon inte med martingal längre, även om sista så var det tyglarna som föll över när ryttaren föll av så hon fastnade med tränset runt bakbenen  så lossnar det förhoppningsvis snabbar utan martingal.

Hon fick ialla fall från den först och andra gången en muskelbristning och den kom verkligen upp nu på hösten, men som dem säger ärrbildning tar ca. 6 månader innan den visas så det stämmer ju bra, vi håller på att rehaba och det ser riktigt bra ut, kroppen börjar muskla på sig och hon går i i bättre form med kroppen, sen får framtiden utvisa vad som sker, hon hopptränar nu i alla fall och rids som vanligt.

Sen kom hösten insmygande, blev mycket domare och banbyggare uppdrag från Juni - oktober så det var liksom bokat varje helg nästan, det är kanske lite för mycket i bland kan man tycka och det är det faktiskt, vi får ju se det så att vi vilar ganska mycket från dessa uppdrag på våren då det är mest nationella tävlingar då och vi har inte den licensen som funktionär vi är ett snäpp under, men det kanske är tur också, annars kanske man skulle får uppdrag hela tiden, och vi jobbar ju även privat och har ridskola och våra hästar, så det är fullt upp nog ändå.

I September fick vi ta bort en häst till då han tyvärr hade en gammal trauma skada som inte gick och göra något åt, det är tufft när dem är unga för då har man just lagt ner massa jobb och fött upp dem och så får man inte chansen och så resten av utvecklingen, det är skit helt enkelt.

I oktober valde vi och ta bort Iris mamma Lilly, det har varit på gång i 1½ år egentligen, men då fick hon ju på något mystiskt sätt ett föl (Iris) så hon har varit dagmamma till Iris och Ulf och har gjort ett bra jobb, men hon har inte gjort något annat. Trevlig men lite skygg ponny.

Vi var på en helg till Stockholm bara för att vi kunde, var trevlig förutom att Susanne blev bestulen av sin börs sista dagen, mycket som ska fixas när det händer, men nu är allt på plats igen.

Vi håller på att planera för en Dubai resa på Sportlovet 2020 just nu, men det är dyrt där så bara några dagar ska vi boka.

Mona fyller ju jämnt nästa år så vi ska försöka hitta på lite smått och gott, om hon nu bara kan få klarteckan från sin läkare på neurolgen om det som finns på MR bilderna.

I November hade vi genomgång av alla ponnier i stallet, lite småskador men inget som inte lite vila klarade av, dock skulle vi kolla lady´s bihåler då hon ibland kan komma lite skum ur hennes näsborrar, men inte var det bihålerna inte, nej hon hade inkapslad kvarka (ägg) 13 st tillsammans i båda lungorna så hon fick vi köra ner till Ulltuna för operation och karantän, det gick som tur bra och efter 1 vecka så fick vi hämta hem henne och hon fick stå 3 veckor i karantän hos oss och sedan har kvarka prov tagits och nu är hon friskskriven och har börjat sättas igång igen.

Hon själv är har inte varit sjuk, men hon var en såkallad tyst smittobärare så skulle ett ägg ha spruckigt så smittar hon, så vi har haft en jäkla tur.

Men det finns nog en hel mängd med hästar som är dessa smittobärare, men smittar aldrig eller är sjuk själva.

Pappa har haft sina infektioner som vanligt under året, han har klarat sig ganska okey ändå, förutom en gång då låg han inne 2 veckor för en riktig infektion.

Mona har MR sin hjärna som hon gör varannat år och allt såg bra ut där hon har operarat bort sin tumör, men så hittar dem något annat på bilderna, men det har vi inte fått svar på ännu, i Januari ska hon dit och få svar. Men dem säger att det inte är en tumör ialla fall. Vi får se vad dem säger helt enkelt.

Mamma helt okey, knäna är väl skit ibland annars är allt ganska okey.'

Susanne har börjat jobba ½ tid och det går väl helt okey, hon har ju även lite med hästarna och göra som även jag har under veckorna så det passar bra.

Så som sagt var det har varit ett upp och ner år, men det är vi vanan vid och vi klarar väl även av detta utan problem.'

Men det är klart vi hoppas på ett lite smidigare 2020, och önskar alla ett gott nytt år och en god fortsättning.